Just nu är jag på Hawaii och hälsar på Kat, min roomie från förra året. Hon bor här med sin pojkvän och har en söt liten lägenhet tillsammans. Jag kom hit i måndags och var då rätt trött från allt flygande. Vi gick och åt sushi som var DÖGOD och sedan en smoothie innan vi åkte tillbaka till lägenheten och jag kämpade med jetlagen. Dag 2 bjöd på äventyr utan dess like - stairway to heaven. Det var döläskigt. Och jag skämtar inte när jag säger att jag var rädd att dö cirka 1000 gånger. För det första så är vandringen olaglig, mest för att den är så farlig så om någon skulle skada sig (vilket händer ofta) så kan man inte stämma staten. Det sitter en guard vid trappans början och om han ringer polisen så kan man få böta 600 dollar. MEN om man pratar med lokala invånare så är det väldigt osannolikt att det kan hända. Vi gick upp 4:30 på morgonen, åkte dit, var tvungen att hoppa över ett staket, kriga igenom en bambu djungel för att undvika guarden, och sedan började vi resan uppåt. DET VAR SVINLÅNGT! Trappan i sig är trappsteg och ett räcke på båda sidor i typ stål. På vägen var det flera ställen där trappstegen var trasiga, hade rostat av, eller var helt borta. Vissa ställen var det på riktigt 90 graders klättring, och på ett ställe var räcket helt nedvikt och stegen var supersneda - ASLÄSKIGT. Vi klarade oss hels vägen upp till det lilla huset. Vi gick inte hela vägen upp till radiostationen för det såg ut som att det skulle börja storma och vi hade inte kläder för det. På vägen ned (samma väg) så började mina ben skaka något otroligt för de var så trötta efter att ha gått uppför trappan i timmar. Det började regna och både stegen och räcket var superhalkiga. När trappan lutade 90 grader nedåt så klättrade vi ned med ansiktet mot berget, och på det stället där räcket var helt trasigt trodde jag på riktigt att jag skulle snubbla och dö. Men vi klarade hos hela vägen ned, och utsikten från toppen var helt magisk. MEN jag kommer aldrig gå igenom det där igen haha. Efter det äventyret så åkte vi hem, duschade, åt, kollade på en film, och sedan slappade vi på beachen resten av dagen. Välbehövligt.
Kommentera